Välkommen Hem

Varför sitter jag här igen, framför datorn, med musiken på i bakgrunden och tillbaka på ruta 1 där det en gång startade? Behovet att skriva, spara minnen, vara kreativ, ha avkoppling, ha gemenskap, ja kalla det vad ni vill. Jag älskar att skriva, har provat diverse sidor och misslyckats totalt eller tappat intresset helt enkelt men trots det fortsätter jag att komma tillbaka. Jag måste skriva för att jag helt enkelt älskar det. Och denna gång ska det bli annorlunda. Haha visst låter det bekant? Har jag inte sagt det så många gånger förut? Kanske det men trots det gör jag ändå ett försök...på ett annat sätt. 

Jag måste sluta sätta press på mig själv att allting ska blir perfekt. Att inläggen måste se ut på ett visst sätt och fånga andras intresse så jag får många läsare. Allvarligt? Varför då? Jag kommer aldrig bli en stor välkänd bloggare som tjänar pengar på sin blogg. Men det är inget jag vill heller. Jag vill återgå till det normala, skriva vad jag känner för, berätta om resor och konserter jag går på. Göra roliga listor, berätta om den där roliga boken jag läst eller skrika över hustaken att ni måste lyssna på den här låten som ingen verkar ha lyssnat på och det är synd för artisterna förtjänar världen. Ni vet, som bloggar fungerade förut innan sociala medier kom och förstörde det med perfektionism. Personligt, opersonligt, lite rörigt och fullt med stavfel för att man är för ivrig när man skriver om just den där lilla dagen i det stora livet. Det....Det saknar jag så otroligt mycket. Det enkla i en annars så rörig värld kallad livet.  

Där här vi det...det är därför jag är tillbaka på ruta 1, där det en gång startade...Här på min lilla blogg, likt ingen annans men ändå en del av ett stort härligt hav av personligheter som älskar att skriva om det som livet har att erbjuda. Det känns som att komma hem.