Aftersun (2022)
Handling:
Sophie och hennes pappa Calum befinner sig på en solig semesterort, deras första semester tillsammans sedan skilsmässan. Det är en till synes idyllisk tillvaro, men vuxenvärldens melankoli börjar sippra igenom Calums fasad. 20 år senare tänker Sophie tillbaka på deras resa, och försöker pussla ihop den man hon minns som sin pappa, med de sidor hon aldrig såg men vet fanns där.
Mina tankar om Aftersun:
Nu var det ett bra tag sedan jag upptäckte den här filmen och lade till på min att se lista. Tyvärr har det dröjt ända tills nu innan jag hade möjlighet att sitta ner ordentligt för att se den. Jag hade en ganska bra aning om vad filmen skulle handla om innan jag startade den vilket gjorde filmen intressant från start men jag blev galen på slutet! Det är en bra film överlag och jag tyckte väldigt mycket om att se Paul Mescal som en ung melankolisk pappa, men jag gillar inte filmer som har ett filosofiskt öppet slut där du själv ska gissa dig till vad du tror hände. Jag har läst en hel del åsikter om filmen såhär i efterhand och mina tankar verkar matcha majoriteten av tittare. Om dem bara ändrat några sekunder av filmen och gjort ett tydligt slut så hade jag nog tyckt om den mer än vad jag nu gjorde. En helt okej film men man ska vara väl medveten om att mycket av handlingen står för betraktarens ögon och hur denne tolkar den.
